Såå arg..
På så pissigt humör så det är inte sant! Vet faktiskt inte varför o det är säkert övergående, eller en liten aning har jag nog... Saker blir aldrig som jag tänkt mig. Jag har genom åren lärt mig att inte ha för stora förhoppningar men fan även om jag siktar lågt som satan så tycks jag aldrig ens komma i närheten.
Är besviken... som vanligt o vissa runt ikring mig har inte den blekaste aning om varför. Jag vet att det är väldigt kvinnlig men jag vill inte ens förklara, vissa saker önskar man bara att ens nära ska förstå. Det är dessutom inget nytt, ett gammalt uttjatat ämne som aldrig tycks komma nån vart. Visst jag förstår vissa människors begränsnigar både i fysisk och psykisk benämning men ja det är väl mest känslan man får antar jag.
Hade möte med dagis idag o det gick väl bra antar jag. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig men även där känner jag mig lite besviken. De höll med om sakerna jag tog upp, enhetschefen var lite trög men ja visst de skulle självklart kolla över sina rutiner o höll med om att så får det inte vara. De mantrade att de visst såg Theodor o att de tittar till han extra mycket nu efter vad som hänt. Jag var tårögd hälften av tiden (PMS) blir sån då jag blir riktigt arg men inte riktigt kan yttrycka det. Kände mig liten oxå då de var två o jag själv. Hade så velat att Andreas varit med. Ja jag vet inte riktigt varför jag är besviken igentligen men kände inte riktigt att jag fick ut nått utav det helt enkelt... men men vi får väl se om det känns bättre efter det här.
Nu ska jag packa lite Angelica o Ulf kommer o hämtar mitt lilla troll för en tripp till The Dalarna i helgen... jag själv tänkte jobba imorgon o sen dricka alkoholhaltiga drycker o svänga på mina nyrakade.
Hoj
Är besviken... som vanligt o vissa runt ikring mig har inte den blekaste aning om varför. Jag vet att det är väldigt kvinnlig men jag vill inte ens förklara, vissa saker önskar man bara att ens nära ska förstå. Det är dessutom inget nytt, ett gammalt uttjatat ämne som aldrig tycks komma nån vart. Visst jag förstår vissa människors begränsnigar både i fysisk och psykisk benämning men ja det är väl mest känslan man får antar jag.
Hade möte med dagis idag o det gick väl bra antar jag. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig men även där känner jag mig lite besviken. De höll med om sakerna jag tog upp, enhetschefen var lite trög men ja visst de skulle självklart kolla över sina rutiner o höll med om att så får det inte vara. De mantrade att de visst såg Theodor o att de tittar till han extra mycket nu efter vad som hänt. Jag var tårögd hälften av tiden (PMS) blir sån då jag blir riktigt arg men inte riktigt kan yttrycka det. Kände mig liten oxå då de var två o jag själv. Hade så velat att Andreas varit med. Ja jag vet inte riktigt varför jag är besviken igentligen men kände inte riktigt att jag fick ut nått utav det helt enkelt... men men vi får väl se om det känns bättre efter det här.
Nu ska jag packa lite Angelica o Ulf kommer o hämtar mitt lilla troll för en tripp till The Dalarna i helgen... jag själv tänkte jobba imorgon o sen dricka alkoholhaltiga drycker o svänga på mina nyrakade.
Hoj
Rullar på..
Jag vet att jag är absolut sämst på att blogga just nu men ni förstår att jag har varit på botten, eller ja kanske inte botten men bra nära! Känns som om allt har strulat för mig o det vill nog ingen läsa om.
Nu rullar det på iallafall, mina moln är inte rosa än men det kan tänkas att jag är påväg dit... de är inte längre åskmoln iallafall. Eller ska vi vara riktigt seriösa så förstår ju både ni o jag att mina moln aldrig aldrig skulle bli rosa de skulle självklart vara röda om de vore nått o ha!
Började skolan i tisdags, så skönt. har saknat skolan som bara den o det mina vänner är en alldeles ny upplevelse för mig kan jag säga. trivs såååå bra så kommer troligtvis fälla en tår då vi slutar.
Theodor är i stortsätt blöjfri dagtid nu :D. Ett par olyckor på dagis men hemma går det prima. Idag var vi på stan i typ 2 timmar utan olycka.
Han lär sig så mycket nytt så det skulle ta en evighet att skriva allt.
Nästa torsdag ska jag på möte på dagis.. inte lika skoj men ja faktum är att nått måste göras. Är faktiskt nervös, vet ju så väl att jag gör rätt som tar tag i det hela o säger ifrån då min son bevisligen inte syns på dagis. Ett barn borde inte bli biten utan att någon märker det, nu förstår jag ju att sådant kan hända även om det inte borde men då ska det verkligen märkas i efterhand då ett stort bitmärke uppenbarar sig mitt på höger armen.
" Han är ju så lugn o snäll" är dagisfröknarnas förklaring som jag fått hittils... räcker inte som förklaring, för vad menas med det?? Akta er barn för att vara snälla o lugna, då uppmärksammar frönarna er inte o det räcker gott o väl som ursäkt för att andra barn kan behandla er illa utan att det märks. inte konstigt då med opstinata barn som kräver o gör allt för att få vuxnas uppmärksamhet?
Jaja nog om det! Gillar inte att gå själv dock men Andreas jobbar tyvärr o jag tror inte riktigt de skulle respektera o ta mig på allvar om jag tog med min mamma:P.
Imorgon ska vi träffa sköna Karin o söta Balbin på stan, vi ska åka karusell med Pappa o Stojj ska busa med Ci medans jag klipper mig o skaffar ett jobb (minus jobb då).
Nu rullar det på iallafall, mina moln är inte rosa än men det kan tänkas att jag är påväg dit... de är inte längre åskmoln iallafall. Eller ska vi vara riktigt seriösa så förstår ju både ni o jag att mina moln aldrig aldrig skulle bli rosa de skulle självklart vara röda om de vore nått o ha!
Började skolan i tisdags, så skönt. har saknat skolan som bara den o det mina vänner är en alldeles ny upplevelse för mig kan jag säga. trivs såååå bra så kommer troligtvis fälla en tår då vi slutar.
Theodor är i stortsätt blöjfri dagtid nu :D. Ett par olyckor på dagis men hemma går det prima. Idag var vi på stan i typ 2 timmar utan olycka.
Han lär sig så mycket nytt så det skulle ta en evighet att skriva allt.
Nästa torsdag ska jag på möte på dagis.. inte lika skoj men ja faktum är att nått måste göras. Är faktiskt nervös, vet ju så väl att jag gör rätt som tar tag i det hela o säger ifrån då min son bevisligen inte syns på dagis. Ett barn borde inte bli biten utan att någon märker det, nu förstår jag ju att sådant kan hända även om det inte borde men då ska det verkligen märkas i efterhand då ett stort bitmärke uppenbarar sig mitt på höger armen.
" Han är ju så lugn o snäll" är dagisfröknarnas förklaring som jag fått hittils... räcker inte som förklaring, för vad menas med det?? Akta er barn för att vara snälla o lugna, då uppmärksammar frönarna er inte o det räcker gott o väl som ursäkt för att andra barn kan behandla er illa utan att det märks. inte konstigt då med opstinata barn som kräver o gör allt för att få vuxnas uppmärksamhet?
Jaja nog om det! Gillar inte att gå själv dock men Andreas jobbar tyvärr o jag tror inte riktigt de skulle respektera o ta mig på allvar om jag tog med min mamma:P.
Imorgon ska vi träffa sköna Karin o söta Balbin på stan, vi ska åka karusell med Pappa o Stojj ska busa med Ci medans jag klipper mig o skaffar ett jobb (minus jobb då).
Jag o Han mot världen <3!!
