Såå arg..
Är besviken... som vanligt o vissa runt ikring mig har inte den blekaste aning om varför. Jag vet att det är väldigt kvinnlig men jag vill inte ens förklara, vissa saker önskar man bara att ens nära ska förstå. Det är dessutom inget nytt, ett gammalt uttjatat ämne som aldrig tycks komma nån vart. Visst jag förstår vissa människors begränsnigar både i fysisk och psykisk benämning men ja det är väl mest känslan man får antar jag.
Hade möte med dagis idag o det gick väl bra antar jag. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig men även där känner jag mig lite besviken. De höll med om sakerna jag tog upp, enhetschefen var lite trög men ja visst de skulle självklart kolla över sina rutiner o höll med om att så får det inte vara. De mantrade att de visst såg Theodor o att de tittar till han extra mycket nu efter vad som hänt. Jag var tårögd hälften av tiden (PMS) blir sån då jag blir riktigt arg men inte riktigt kan yttrycka det. Kände mig liten oxå då de var två o jag själv. Hade så velat att Andreas varit med. Ja jag vet inte riktigt varför jag är besviken igentligen men kände inte riktigt att jag fick ut nått utav det helt enkelt... men men vi får väl se om det känns bättre efter det här.
Nu ska jag packa lite Angelica o Ulf kommer o hämtar mitt lilla troll för en tripp till The Dalarna i helgen... jag själv tänkte jobba imorgon o sen dricka alkoholhaltiga drycker o svänga på mina nyrakade.
Hoj
Ha så trevligt Alexandra i helgen, det kan du behöva, det låter som det är lite jobbigt både med dagis och annat, men du ska se att det ordnar upp sig snart.
Hoppas det går bra i skolan, och stor kram till dig och guldklimpen. Kram Britt
Det är alltid underbart med dig och lille kalle men ska bli riktigt roligt att svänga mina lurviga med dig och bara rå om min fru i helgen sen kan vi pussa näst intill sönder stojboy när han kommer hem :)
Oj, tack så hemskt mycket för kommentaren. Det betyder jätte mkt för mig att få lite feedback, och höra att jag inte är helt borttappad som berättade i bloggen osv. Men det är det enda sättet jag kan ta det på, eftersom jag inte kan prata om det så bra. Jag tänkte inte alls på vilka som kommer läsa och inte, bara de vänner jag har som läser bloggen, som bara är ett tio-tal, men känns jätte skönt och veta att folk som kände mig även då läste det här. tack så jätte mkt för ditt störd. Kramar
hihi "stöd" ska det såklart stå:)
och jag hoppas du kommer vara glad & lycklig snart gumman, att du bara är i en dum fas i livet med massa onödiga motgångar som du kommer klara dig igenom galant!
